Ja, det började en sommardag 2007. Jag satt helt enkelt hemma hos mamma och ville ha lite bekräftelse på att jag fortfarande var söt. Så jag grubblade ett tag och kom på att enda lösning på att bli nöjd var att söka sig till någon jag inte känner. Så kom jag på att det fanns ju en riktigt fin grabb som jag brukade spana på de dagar vi var i Sveg och pluggade. Tjejerna i klassen kallade honom för "spiken" och fnittrade så fort han gick förbi. För han var ju såå snygg! Haha, jag satt mest i min tystnad och funderade på hur det skulle vara att få ta lite på honom ;) Såå jag körde den morderna varianten av att möta kärleken. Jag gick helt enkelt in på hans profil och sökte upp hans msn-adress och addade honom illa kvickt. Vi skrev lite blygsamt till varandra en period, sen gick det över till sms, och därefter kunde det bli ett och annat samtal. Men inte utan sprit i kroppen! :) Ja, det är den historien man får köra till eventuella barnbarn i framtiden. Men kan det bli bättre? Drömprinsen fanns där hela tiden, men inte förän jag åkt hem igen och lämnat chanserna med drömprinsen så kom han i mitt liv på riktigt. Vi hade en otroligt mysig sommar tillsammans, med fester, mys, och pendling till varandra. Jag fick träffa hans familj som består av mamma Bodil, pappa Johnny, syster Anna & hunden Eddy. Och jag ÄLSKAR den familjen. Kunde fanimej inte be om bättre svärföräldrar!

Ja, ni kanske funderar varför jag väljer att skriva om mitt livs kärlek idag istället för att kasta galla på världen. Förklaringen är så enkel att jag och Micke firade 1 1/2 år igår, och tyvärr så låg man på latsidan då så det blev inte mycket till skrivning. Så för tillfället tänker jag försöka släppa allt det störiga och dryga i livet och bara försöka fokusera på den goa och trevliga sidan av mitt liv. Som till 90 % består av Micke, Qila & livet i lägenheten. Jag erkänner! Jag är en toffell, men ingenting negativt med det så länge man håller det på en stabil nivå.

Well, anywhoo, Micke och jag var mest uppe i Ytterhogdal och yrade omkring. Jag sov hos en tjejkompis eftersom det var spänt och blygt hemma hos Micke och mina nyblivna svärföräldrar. Men vi sågs hela tiden och bara njöt. Jag jobbade ju typ ingenting den sommaren, utan bara tog tillvara på tiden med honom. När det blev höst igen flyttade jag in i en egen stor 2:a i Sätra. Micke kom ner i stort sett varje helg och hälsade på eftersom det var tight med pengar för mig. Även om vi enbart sågs på helgerna och att det varje gång var dags för honom att sätta sig på tåget igen så revs en bit loss ifrån mitt hjärta, så var det ändå värt det. För priset som jag fick för mitt tålamod var värt alltihopa. Under 1 års tid pendlade Micke och vid vissa tillfällen jag själv för att vi skulle få några dagar ihop. Men när det var dags för Vår så kändes det som om ljuset kom. Vi började prata om att flytta ihop och att han skulle flytta ner till Gävle efter sin egen student. Och nu sitter man här. I den enda lägenheten som får mig att känna mig hemma, och tillsammans med Min älskade Micke och våran gemensamma Huskatt. Jag trivs så enormt mycket att det känns fånigt att klaga på andra vardagliga saker. Fast så fungerar jag lite som person. . . Småsaker kan lätt bli stora problem. Men Micke ska ha stor credit för att ha stått ut med mig så pass länge.

Kärleken är en själ i två kroppar.
Du och jag ska hålla ihop för alltid!
Jag lämnar dig aldrig.
För alltid ! /Din Sarah

Jo, Micke och jag har för ungefär 2 veckor sen börjat ta vår nya matrutin på största allvar!
Men händer det någonting? Mjora, det tror jag. Mickes mage har plattats ner, och min har också minskat en aning. Däremot så skiter jag blanka fan i vågen, finns ingen som helst anledning till att glo på den var och varannan dag när enda anledningen till att jag gör detta är för att bli till freds med mig själv.

Och mums vad gott det är att göra Smoothies på enbart frukter och juice! :D Stark rekomendation från Pappa Tomas!
Men jag tänker inte gå och bli en bantningsfreak, jag kände bara ett begär för att berätta hur duktig jag och Micke är!

Jo, men även om allting privat är helt klockrent, så finner jag ändå mkt irritation i mitt liv. För det är såhär att vissa människor dom har enbart känslor för sig själva, och ingen annan. Men min fråga är hur man dag ut och dag in klarar av att enbart ha sig själv i fokus. JAG vill och då SKA det bli så. . . Jävla fittattityd ifall du frågar mig. Självklart ska man hålla sig själv i det närmaste rummet, men det finns ju otroligt många andra dörrar att öppna för att släppa in andra människor. Jaa, inte vet jag, men mitt mål i livet är att vid min sista stund i livet, så ska jag vara NÖJD. Ingen ånger what so ever!

Sen finns det också en annan typ av person som man kan kasta bajs på. Och det är på den som klagar och tycker illa om saker och sen tar efter och härmar i stort sett allting!? Vad är grejen med det? Om man inte tycker om rosa, varför köper man då en rosa tröja? Det är ju ingenting annat än idiotiskt. Jaja, irritationen är en stor del av mitt liv, men man måste lära sig att handskas med den på rätt sätt. Och jag har hittat en bra och nyttig lösning, som jag inte tänker avslöja här. Allt jag säger är att, om man inte vill ta höger vid statoilmacken så är det helt okej att låta kamelen stå parkerad hela dagen.

Have a good night. Adjö

Jag vill enbart skriva några rader för att informera och delge den information som kan komma att chocka de flesta, att bli "bestulen" av sina nära och kära. Ni förstår, för 2 år sen så bad mig äldre syster mig om en tjänst. Hon ville att jag skulle teckna ett mobilabonnemang hos 3 åt henne eftersom hon hade anmärkningar och inte kunde göra det själv. Jag sa att jag skulle fundera på saken, och 3 veckor senare så ringde hon och berättade att HON tecknat abonnemanget i MITT namn. Alltså uppgett falsk identitet. Jag vart förbannad och vi vart osams under en tid, hon lovade att hon dyrt och heligt skulle betala. Hon har skött allting på egen hand, påstått att hon ringt till 3 och tagit ocr nummer till fakturorna m.m.

Så självklart har jag tagit det för hennes ord. Syster säger så, så det är sant. Inget mer med det. Idag kom en räkning från intrum Justitia där det står att jag har en skuld på 18313.14 :- totalt. Jag vart "Något" chockad och ringde direkt.
Syster säger att "Nää, ja har bara 1 räkning kvar hos dom . . . " . Men efter mycket om och men, så får jag sitta i telefonkö under 15 minuter, prata med en tjej som på alla sätt försöker lösa situationen. Hon till och med stoppade räntorna.

I dagsläget känner jag att om det ska ta 3 års tid för henne att betala igen allting, så kontaktar jag en advokat och får ut pengarna genom att anmäla detta med kundursförfalskningen, vilket kan ge väldigt höga böter idag.

Men uppriktigt sagt, vad har jag för relation kvar med en människa som under 2 års tid ljugit mig rakt upp i ansiktet? Som dessutom ska föreställa min syster. Har ni några invändningar så kommentera gärna.
Adjö.  /JÄVLIGT FÖRBANNAD, BESVIKEN OCH UPPRÖRD JUST NU!

Blogg under ombyggnation.

Hej Hej Dagboken.

Idag har jag för ovanlighetens skull råkat på massor med problem i vardagen. Problem som jag får allt svårare att ta reda på. Jag försöker skotta i huvudet efter positiva lösningar så att gudarna ska börja behandla mig väl. Hittills har det icke gjort verkan. Ni förstår, jag började på ett nytt jobb för ca två veckor sedan. Är inne på tredje nu. Första dagen så mindes jag att jag behövde 2 förmiddagar ledigt. Så jag bad snällt att de skulle se om jag fick ledigt, gick det inte så gick det inte. That´s it. Men eftersom jag verkar ha stött på de mest oresonliga av alla chefer så blev det ett bestämt nej med följd av att jag var oansvarig som inte sagt till innan osv. Men hur ska man kunna säga till innan när de ringde en fredag och bad mig börja en måndag ? :O

Ja, det tar inte slut där inte. Detta kunde ja finna mig i, efter att jag pratat med vänner och sambos om situationen. Men,
torsdagen därpå kom jag på att SHIT jag och Micke ska ju till socialen på måndag, och idag är det Torsdag! My god! Skyndar mig till chefen för att berätta situationen och förklara att detta verkligen inte gick att komma ifrån. Vi behöver pengar och det fort. Såå till svars på denna väl utförda förklaring så fick jag ett "Vi kan inte bevilja ledighet om det inte ges information senast en vecka före, tyvärr". Arg som ett bi gick jag och satte mig, jobbade förmiddagen och får sen besök av chefen vid min plats. Hon hade till slut gått med på att bevilja ledigheten. Måndagen kom, allt gick fint på socialen och jag återgick till mitt vanliga jobbande jag. Cissi börjar jobba på samma ställe som mig, och jag "njuter" av att ha en vän till hands. Och sen var det igår. Servern på jobbet har tjaffsat sen förra torsdagen, och idag är det tisdag. Så under "breakdownet" som servern hade igår så gick jag lungt och fint och hämtade en ledighetsansökan, eftersom jag ska jobba i butiken nästa vecka. Då ska det bli ett jävla liv om det också. Visst att man inte ska ta ledigt för mycket
eller så, men vad räknar dom med när dom ger en 1 dag på sig att förbereda sig för start.

JAG ÄR DESSUTOM TIMANSTÄLLD FORTFARANDE VILKET JAG TYCKER ÄR VISS SKILLNAD MOT ATT HA EN FAST ANSTÄLLNING ELLER EN PROVANSTÄLLNING. DÅÅ VORE DET SKILLNAD!

Jaja, idag har det varit mest livat tror jag ändå. Vi började dagen precis som alla andra dagar. Drack kaffe, pratade och gick för att köra igång. KRASH! Så från 08:15 - 11:23 satt jag på min stol och räknade mönster i målningen på väggarna. Yej, skoj dag. Så totala arbetstiden för mig idag vart 3 timmar. Så då kände jag att det fanns tid över till att  prata lite med chifen för att ifrågasätta denna särbehandling. (Hon beter sig nämligen som en ängel mot Cissi, därav denna starka reaktion!). Hon skyllde på att hon varit stressad, och ej haft tid att tänka på sånt m.m. Men hon sa faktiskt också att hon var tacksam till att jag sa till.

Glas nyhet dock : VI FICK SOCIALBIDRAGET! Jag vet att det här egentligen inte är något att skylta med. Men jag är tvungen för detta besked har räddat min dag! Så jag och Micke har spenderat senaste timmen åt fakturor för kommande månad, så att vi ska få lite mindre att tänka på. Skönt skönt skönt.

Ge mig Norge i morgon så ska jag le Non Stop!
Näe, nu ska jag umgås med karlen och posa lite lyckoposer för honom! :D
Adjöken!






P.s Om ni känner att det är konstigt skrivet, eller om ni upptäcker mkt stavfel så beror allt detta på trötthet och utmattning. Vänligen ha överseende med detta, tack! D.s

Jag är arg.