Ja, då är det bara att räkna ner då. Jag tycker att det här med nyårsfirande är rätt så överreklamerat. Precis som min Kloka vän Cissi säger. Vi kan väl lika gärna fira nyår den 5 Maj? Gör ju egentligen ingen skillnad. Den grundade anledningen till att vi firar nyår känns lite som en chans till de patetiska människorna om inte är helt nöjd med den senaste tiden till att börja om. Men then again, varför inte göra det säg den 5 Maj?
Titta bara på folket i Kina, de firar nyår den 9 Februari. Jag sitter dock inte inne med något svar till varför de firar då istället för den 31 December. Men kineserna har alltid bra upplägg och bra anledningar så jag betvivlar dom inte heller i detta syfte. Visste ni föresten att alla som är född samma år som mig själv, 1988 är född i Drakens tecken enligt kineserna. Men vad många inte vet är då att om man är född FÖRE 9 Februari så räknas man till den årsgrupp som var året innan.
Rätt intressant tycker jag själv.

För tillfället så ser jag fram emot att gå en sträng diet med att Fasta 3 dagar i sträck med min trogne kompanjon Cissi. Det enda som blir under de 3 dagarna är babakprat, skratt, drycker av alla dess slag, RÖKNING, promenader och mätning av midjemått. Efter det så kanske eventuellt att man tar sig råd med ett gymkort och börjar träna bort hullet. Men det är ett starkt Kanske! :) Jag hoppas bara på att det ska bli in omvändning i mina matvanor så att jag slutar med allt detta godisätande. Ni vet, en person som lider av sockerberoende eller fetma inbillar sig ofta mycket bra ursäkter när suget väl sätter igång. Saker som "Näe, men jag går inte upp i vikt. Jag har ätit såhär i hela mitt liv och det blir ingen skillnad". Eller "Man lever bara en gång så man lär ju passa på att njuta". Visst är det så, men frågan är ju hur mycket man egentligen njuter när fettvalkarna väller över sängkanten om nätterna?

Jag måste bara ta detta tillfälle och berätta om en av mina familjer. (Uppväxt med frånskillda föräldrar).
Pappas familj bodde från början i Gästrike Hammarby. En liten byhåla några kilometer utanför Storvik som hade 1 st Handlar´n affär, 1 st Pizzeria och något litet café. Sen valde familjen att bosätta sig i Gävle istället. De har två barn idag. En Olle Hallquist på 15 år och en Lisa Hallquist på 8 år. Det som jag skulle vilja ta upp angående den här familjen är inget annat än deras matvanor. Själv bodde jag där under ett år ca, innan jag valde att fly mig kos upp till de Härjedalska skogarna. Under det året tappade jag ungefär 6 kilo på en sommars träning. Och då är ju frågan, är detta likt dig Sarah? Svaren är NEJ! Men det är något manupulativt med Pappa och hans Fru Annica. Det har gått så långt nu att 8 åriga Lisa godisstrejkar och har "Du är vad du äter" tillfavoritprogram. Är inte detta lite sjukt? Olle däremot han är väl egentligen som alla andra 15 åringar. Äter normalt och så, men väger i mina ögon inte mer än 45 Kg och är snudden till 2 meter lång. Stämmer BMI:t på denna grabb? Knappast. Dessutom så ser man dagligen dom små tecknen från föräldrarna på vad det är som driver de små liven till att godisstrejka och väga skrämmande lite. Meningar som "Du åt ju för 4 timmar sen, hur mycket går det i dig?", "Du vet att Godis behöver inte vara onyttigt, man kan istället äta nötter om man nu är så sugen. Och sen kan man ta en långprommenad i Boulongerparken efteråt." Alla som tycker detta är ett okej sätt att växa upp på, räck upp en hand!



Nä, självklart är det så att om man fick välja så skulle man välja annorlunda. Men så är det ju med allting i stort sett. Hur ofta om dagen kommer man inte på sig själv med att säga "Åh vad jag önskar att jag. . . .". Ja, just nu så önskar jag bara att jag kan klara av 3 dagars fastande. Det är nog allt. Jag tycker man ska vara försiktig med vad man önskar sig, annars kan det bli jättefel. Och det vill man ju inte. Ut och Glo Måne ikväll! Jarå! :)