Jaha då var det dags för Veterinären igen då ...

Och nu kanske alla (mer) hundvana människor än mig skaka på huvudet och säga "Men vad tänkte hon på? Är hon dum eller? Vet hon inte?`osv". Men det ter sig på det viset att jag, Gert, Anna och Hundarna befann oss i Bakrhyttan hos pappa och grillade och umgicks. Och för alla dom som säger att dom  aaaaldrig ger sina hundar något annat än just hundmat. Eat me. Alla ger sina hundar godsaker ibland. Basta!

Något som  vare sig jag eller Anna visste om var att Majskolvar tydligen kan vara enormt jävla skitfarligt för hundar, med tanke på roten i kolven. Hur som helst,. alla hundar fick ett par reststumpar liksom av majskolvarna. Och när vi väl var hemma så började Gert att spy som en gris. Hans medicin mot smärtstillande kunde han inte behålla, och ja ... den här kräkhistorien höll på hela natten. När Micke skulle servera frukost så kunde han inte behålla den heller. Så jag googlade såklart fram om det kunde vara något av de grejer vi matat honom med igår som kanske inte var så bra. Svaret kom rätt snabbt. Så jag ringer i panik till veterinären och förklarar läget (frååån jobbet alltså. Gert befann sig nu hos dagmatte som blivit väl informerad om kräket). 

- Nej men oj oj oj .. då måste ni komma genast. Att då på tre millisekunder gå från "jag överreagerar nog" till "Jag har dödat min hund" är rätt jobbigt. Särskilt när man är på jobbet. Så jag får iaf en akuttid hos veterinären. Informerar Anna om Gerts tillstånd så hon kan kolla upp sina dogs. (Det ska nämnas att hennes hundar mår prima också ! Slänger mig med Melinda i bilen för att åka upp till dagmatte - ge henne mitt kort och leg och ber henne att lova lova lova att smsa så fort något händer. Har typ 2 timmars lunch eftersom jag har smsterror med dagmatte och inte kan koncentrera mig på att jobba. Det blev i slutändan röntgen där dom inte såg någonting. Sen fick han natriumklorid i nacken så han inte ska torka ut. Och nu är det ingen mat på hela dagen. I morgon börjar vi med ris och sparris diet. Fisk och morötter också. Blir han inte bättre så får vi nog bege oss in till djursjukhuset och ta en närmare titt. Men vi håller fanimej alla tummar och tår för att han kan få äta i morgon och behålla allting. Och att han går på toa som han ska. En sak är iaf säker! Jag lär mig av mina misstag! Och sånna här misstag får man för fan inte göra! 
 
Och och och jag tycker att man borde få Vabba för hund också. Han är min bebis, mitt barn. Bara för att jag har valt bort människobarn!? Ska jag bli straffad för det? Jag har ju djurbarn. Det borde fan räknas det med! Näe ... Fjärtan måste bli bra igen. Hur fan ska jag kunna leva med mig själv annars? .... Hua ... Håll tummarna nu people ! 



KOMMENTARER

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0