Varför ska hela jävla dagarna fyllas med skiit? Idag har jag jobbat igen, var hemma och var sjuk igår. Meen, idag hade fan vart en bättre dag att vara hemma. Vi fick information i morse om att de bytt server och att allting skulle fungera sååå bra så, Vi började ringa, och jag hann upp i 9 intervjuer innan skiten braka ihop. "Ta tidig lunch" var chefens instruktioner på det hela. Cissi fick gå tio i tolv och jag fem i. Jippi, vi hann till konsum för att köpa ersättningsmåltider till henne också, och sen satt vi bara och pratade med folket om allt och ingenting. Och dumma som vi var så trodde vi att serverproblemet skulle vara löst tills vi skulle dra igång igen. Cissi och jag infinner oss på våra platser tio i ett, märker att Mattias snällt har gett oss en varsin chokladbit för att pigga upp humöret. Jag blev glad. Sen började det "pipa" eller "durra" från ett märkligt ställe i lokalen, så jag och cissi trodde att Al Qaida hade tagit plats på kontoret. Vi fick dock aldrig svar på vad det egentligen var som lät. Jag testade att ringa ett samtal. Hela skiten packa ihop. Loggar in loggar ut loggar in loggar ut och försöker förbrilt leta reda på min 2 förlorade intervjuer. Utan resultat. Chefen dyker upp fem minuter efter lunchstart och är arg och irriterad för att hennes intervju med en danskman också försvann spårlöst.

Så instamplande kommer hon och suckar och stönar. Istället för att visa tacksamhet till vårat tålamod. Vi jobbar faktiskt häcken av oss för deras skull. För för oss gör det ingen skillnad med 6 kr till på lönespecen. Dessutom så hade Mattias blivit utvald till gruppansvarig, men det höll i sig i ungefär 5 minuter eftersom pryda perfekta Johanna blev medlem i våran grupp. Kom för fan inte och sabba stämningen! Jag har haft det såå bra utan henne. Nästan njutit av att sitta borta i det mysiga rummet med mysiga fönster. Men tamefan så lyckades hon sabba hela jävla atmosfären inom loppen av tre röda. Jävla fitta rent ut sagt. Och när hon dessutom inte fattade att jag verkligen inte ville höra på vad hon sa så vart det ännu svårare att hålla inne med min ilska. Jag menar, ställer jag en fråga till Mattias så förväntar jag mig ett svar från honom, inte henne. Men översittaren lyckades klampa in och förstöra stämningen för alla! Jag vet inte om det bara är jag, men när en person inte tycker om mig, så tror jag att jag är rätt så duktig på att läsa signalerna. Till exempel om man pratar med en person, och de väljer att inte se en i ögonen. Respektlöst beteende, alltså leave me be and fuck off and die. Eller till exempel när man får en fråga av översittaren och försöker förbrillt svara (utan att titta på idioten) och man enbart blir avbruten för ytterliggare frågor, men man fortsätter ändå att prata eftersom man vill få den arroganta översittaren att fatta läget. WE DON´T LIKE YOU!

Nog om det. Kommer hem och får veta att AAAH vi har tvättid idag. Jag rusar ner efter mitt pannkaksbak och hänger upp tvätt och slänger in resten av skiten i torkichtumlern. Kommer hem igen, ser klart på asbra film och sen ringer man upp några "obesvarade" samtal från Robin. Näe, men då ska min fästman välja att bli apsur. Och sen dessutom vägra att berätta varför? I vanliga fall kan jag gissa mig till varför han är sur, men den här var knivig må jag säga.
Nu är han iaf på ica och gör lite nytta, så jag håller tummarna på att han ger sig inom kort.

Måste bara tillägga en liten grej, . . . JAG HATAR MINA GRANNAR! Hur lätt är det att ringa störningsjouren när det är 30 minutersintervaller på oljudet? Aa, jag ringde iaf för ett tag sen till dom och dom dök upp. Knackade på hos grannarna 2 ggr och sen gav dom upp. Jävla amatörer. Det är väl fan klart att de inte öppnar om det står en bredaxlad, kvinnlig securitasvakt utanför. Oj, nu rapade Micke i trappuppgången. It´s the moment of truth. Got to go.

Adjö