Japp, det är spikat och klart! Och det som är spikat är ju egentligen bara att till våren så ska jag banne mig göra något annat än att jobba där jag jobbar nu. Jag kan inte fortsätta leva i en stängd bubbla där jag får så mycket hat i mig att jag knappt kan andas! Måste få luft någon jävla gång! Dessutom så sa kiropraktorn idag att i stort sett alla mina problem med ryggen beror på stress (och att jag är på tok för svankryggad, men vad ska man göra med mina gener liksom?). Så alltså! Dags för ändring! 

Och med den planen jag lutar åt nu så kommer jag få massor med tid till att plugga körkort och umgås med Gert på köpet! Med andra ord tid till att LEVA LIVET! Och det är fan på tiden. Jag är 23 år UNG och jag har hittills enbart jobbat i livet. Det är fanimej det enda jag har gjort. Jobb jobb jobb. När fan kommer det övriga livet in? Jag har en underbar man, underbara djur, mysigt hem ... jag är frisk och mår bra! Kanske dags att börja NJUTA av allt det där... Klyshiga Sarah kommer fram .. Men helt ärligt. Är det inte tragiskt när man går in på Ica Torsåker typ och ser att Barbro 64 fortfarande jobbar där. Och har förmodligen gjort sedan hon var 18-19. Vad är det för liv? :O 

Det tråkiga är ju att jag faktiskt älskade mitt jobb för typ ett halvår sen och allt det före det. Men sen kom den där biten som är såå viktig. Att känna sig uppskattad. Ingen som helst utvecklingspotential. Näe, här sätter min rygg punkt. Så till våren blir det nya tag med nya möjligheter! För om man inte syns, så finns man väl inte heller? Eller?