Hade en relativt bra dag på jobbet. Kände att jag faktiskt fick ordning på en del som måste fås ordning på innan vi åker på Onsdag. Men också börjar det ... Först blir jag snäst åt av expediten i luckan på posten på Coop. Jag blir ännu mer arg på henne än jag redan är och dundrar ut ur butiken! Efter det tjatar Micke om att han ska cykla och att jag ska gå? Jaja ... det är långt ifrån slut på alla dessa bakslag! 

När vi kommer hem så gör Micke mat, jag njuter lite grann och blir serverad en underbar middag! (Kanske det enda positiva under kvällen) jag vilar lite och glor på O.C. Sen beger sig Micke till träning och jag tar cykeln ner till Boulongern för att jogga en runda. Kändes asbra igår och nästan ännu bättre ikväll - eftersom det var lite kyligare ute idag. Hur som helst. Helt slut så cyklar jag till slut hem. Väl hemma upptäcker jag att nyckeln inte passar i portdörren!? Vad fan!? Ja, vi har ju fått sånna där taggar som man bara behöver lägga mot en platta liksom, men varför har dom bytt lås?? Får lite panik men tänker att det nog snart kommer en snäll granne och släpper in mig. Står kvar i kanske 15 minuter och trampar. Till slut får jag den geniala idén att gå till källardörren och kolla om jag kan komma in den vägen. Nej det gick inte. 

Och vad ser jag när jag kommer tillbaka!? Jo då har knullgrannarna ovanför gått ut ur porten medans jag vart och sparkat på källardörren. En inre röst säger åt mig att skrika "Hjälp! Jag är utelåst!!!" Men jag hejdar mig. Dom är ju liksom redan på andra sidan gatan på väg in i bilen. Så där får jag stå. I 1 timme och 20 minuter. Direkt in i duschen när jag kom hem för att försöka återfå värmen. Stod väl i kanske 30 minuter. Och nu såhär 2 timmar efter den traumatiska upplevelsen, börjar jag känna mig som mig själv igen. 

Vad tycks om min nya klänning?? :D Just ja ! Micke klämde dragkedjan på klänningen i min HUD! Ett bakslag till för dagen. Todiloo