Pricken, 1988-2010 :´(

Det viktiga med denna bild är inte min otroligt söta lillebror Simon, utan den ofantligt söta gosedjurs-dalmatinern som vilar i hans famn. Han har varit med mig i snart 22 år, men så bestämde sig min mamma för att han skulle dö. Bara så där ändå. Jag har nu i flera dagar ältat detta i mitt huvud och försökt intala mig själv att det inte är en BIG DEAL att han inte finns längre. Men jag kan inte hjälpa det. För det är fan en BIG DEAL ! Han och jag delade många djupa snack i min unga år, och vi spelade kort och lekte som inga andra. Han var ljuset i min barndom. Ljuset som skulle föras över till min systerdotter Alexandra. Ett stort steg för mig. En hög med bajs för andra. Och idag har det regnat... det gör att man blir lite deppig och börjar tänka på de deppiga sakerna igen. Fy faan vad jag saknar dig Pricken ! Du finns för alltid med mig, och jag ska aldrig glömma de fina stunder vi delade tillsammans ! Nu ska jag åter igen begrava huvudet i kudden och sörja denna underbara ras... one of a kind, and no longer alive. Jag ska aldrig förlåta detta ! :´(

R.I.P

Du glömde skriva att Alex inte ville ha den å inte du heller tydligen. Den enda som ville ha den var Simon, men han fick den inte för dig.

Lögn och åter lögn. Alexandra har inte sagt nej, Sanna har inte sagt nej, jag har inte sagt nej. Den enda som sa nej... det var du. Hur skulle det vara om du tog lite ANSVAR för det du gör? Och försöker bli Vuxen? Du slänger ALDRIG något, så självklart tar jag ditt kastande av mitt favvodjur som en pik mot att jag GAV BORT den förbannades jävla äggkoppen ! Jag kommer never ever att förlåta det här ... Hoppas det var värt det.

Fy fan vad du ljuger. Sanna sa innan du åkte att det inte var nån ide att du tog med den för hon skulle absolut inte ha den. När du kom hit med den sa hon likadant. Vi sa alla åt dig att ta med den hem å sen blir det så här. Blir faktiskt lite orolig för dig. Du lär göra som du vill men jag skiter i både äggkopp å gosedjur (ditt val).

Blir du orolig för mig? Varför? Och hur kan det komma sig att du bara ibland ska leka mamma? Du har aldrig haft den rollen förr, och nu ska du helt plötsligt börja predika? Jag ringde Sanna efter vårt telefonsamtal, och hon sa ingenting om att hon inte ville ha den, och när jag kom dit med Pricken så var inte ens hon där!? Så det sista JAG sa innan VI åkte var; Ge nu Pricken till Sanna, för den ska Alexandra ha ! Herregud, det är fan jag som ska bli orolig för dig. Erkänn bara för i helvete, det är ju det enda vettiga. Du växer inte i mina ögon genom att kasta bortförklaringar... du bara krymper.

Jag är redan så liten jag kan bli. Jag trodde jag var mamma, men hade tydligen fel där oxå. Kan bara beklaga att jag är ett sådant arsel jag tydligen är.

Åh Herregud. Jag tror jag dör. Jag är färdig nu. . . RING om det är nått du vill.

Jag vill inget