Risker och Livsdrömmar
När jag var fem hade jag långt hår och jag skrattade mycket. När jag är 50 kommer det antagligen att vara likadant. Men kan man finna ett slags mellanläge därimellan? Ett slags viloläge då man liksom sätter alla sina negativa känslor på sparlåga? Ibland tror jag att jag fokuserar way to much på det negativa i livet istället för på det positiva och glada. Jag hör dagligen om folk som bara sticker iväg till typ Australien, USA eller varför inte Brasilien. Varför är jag inte så? Varför har jag aldrig haft mål och driv förr? Visst jag pluggar på komvux, men vad fan är det för jävla bedrift egentligen? Jag ska liksom läsa Matte B och Psykologi. Ska man istället satsa och läsa på högskola? Ge upp alla drömmar om att bli Polis? Och i samma veva också vinka av alla sina underbara arbetskamrater? (De som är värda att älska alltså!) Hur kommer det sig att vissa inte har några problem alls att släppa taget om det stabila i vardagen, medans andra klamrar sig fast för livet. Sån är jag. Jag är livrädd att jag ska tappa kontrollen i en milisekund.
Hade ett litet fallskärmssnack med Elin i bilen idag. Varpå jag säger att jag aldrig aldrig skulle hoppa fallskärm om jag ens fick betalt. "Så du är lite av ett kontrollfreak?" Säger hon. Och det är ju fan helt rätt. . . Jag känner mig inte så stolt över den här egenskapen hos mig. Jag skulle verkligen vilja överraska både mig själv, Micke och alla andra som ens har en åsikt. Kanske ta en sista minuten till Grekland trots allt? Bara få komma iväg en vecka och sen återgå till verkligheten ett tag.
Jag förstår att de här diskussionerna ofta uppstår när man är runt 30 och man sitter där ensam och funderar vad fan man har gjort med sitt liv. Och ja, jag är bara 21 1/5, men det känns ändå som om jag har ett sånt "meltdown" just nu. Sådär i efterhand tänker jag dock skylla allt på att Micke åkte ifrån mig hur som helst. När min telefon dessutom är PAJ. Buhu. Okej, jag ska inte vara sentimental länge till. Men allvarligt? Om man börjar se sig omkring så inser man rätt snabbt att fan vad man ligger efter. Jag har ju inte ens körkort än !? Men jag ska verkligen försöka dra igång snart. Drygt med den där jävla kursen bara ... och sen var det väl den där lilla detaljen med pengar också. Bla bla bla ... Gud så jag babblar. Kan ju lika gärna passa på att berätta att Robyns nya skiva är SUPER ! Adios.
Jag förstår att de här diskussionerna ofta uppstår när man är runt 30 och man sitter där ensam och funderar vad fan man har gjort med sitt liv. Och ja, jag är bara 21 1/5, men det känns ändå som om jag har ett sånt "meltdown" just nu. Sådär i efterhand tänker jag dock skylla allt på att Micke åkte ifrån mig hur som helst. När min telefon dessutom är PAJ. Buhu. Okej, jag ska inte vara sentimental länge till. Men allvarligt? Om man börjar se sig omkring så inser man rätt snabbt att fan vad man ligger efter. Jag har ju inte ens körkort än !? Men jag ska verkligen försöka dra igång snart. Drygt med den där jävla kursen bara ... och sen var det väl den där lilla detaljen med pengar också. Bla bla bla ... Gud så jag babblar. Kan ju lika gärna passa på att berätta att Robyns nya skiva är SUPER ! Adios.
Ska vi ? :O
KOMMENTARER
Trackback
