Describe to me, theese things that are red.
Jag har alltid gått runt och trott att kärleken är en gåva som man får. . . Att den ger dig känslan av att det bara är du i hela världen som känner så här mycket på en och samma gång. Men nyligen så har jag lärt mig att dessa känslor är rätt så vanliga. Men är vanligt tråkigt? Vissa verkar tycka det. Och ja, jag vet att det är övertyligt att jag pratar om min andre hälft Mikael, så jag kan lika gärna säga det högt.
Vid vissa tillfällen så känner man sig jämnförd med allt gammalt. Ska man då känna sig hotad? Jag trodde att alla de gamla ömhetsorden aldrig kunde få mig att känna mig osäker på kärleken. . . Men när orden försvinner så sticker på något sätt självkänslan iväg också. . . Usch, vad jag tycker det är jobbigt att älska någon så gränslöst mycket, men aldrig uppleva eller ens få smaka på hans del av relationen. För det är ju ändå vad det här är. En relation. Är man inte två om allting då? Eller ska en utses till hönsmorsa och den andra ska enbart springa omkring och klaga på hönsmorsan? Ooh vilken jävla love story. Mitt första boksläpp kanske ska handla om just det. Urskilldringarna i folks kärleksliv. Att på ytan ser allt ut att vara perfekt (vilket det är till och från) men om man skrapar lite på ytan så får man se en helt annan version av det hela.
Ingen kan dock sätta sig in till 100% på vad som egentligen händer gällande romansen. Jag menar, vissa tycker att jag och Micke småtjaffsar rätt mycket. Men om man ser till det att Micke är arbetslös och jag jobbar typ minst 5 timmar varje dag i veckan, även helger. Så kan det blir rätt tufft att försöka hålla stämningen på topp jämnt. Jag har alltid sagt att det viktigaste i ett förhållande är att man har 0 gemensamt och knappt gillar samma saker. DET kan vilken romans som helst överleva på. Well, nu står vi här. Jag och min härjedalska karl som från början har 0 gemensamt och knappt gillar samma saker, men ändå känns allt bara piss. Alla vet säkerligen hur det känns att vara vid den punkt jag nått nu. Då man inte kan få upplopp för sina känslor utan allt man gör är bara fel fel fel. . . Gullar man så är det fel, busar man är det fel, och säger man till om minsta lilla då är man JÄMT sur. Det är helt otroligt vad mycket det kan finnas i en mans huvud ändå. Konstigt att man tröstäter hela tiden när vardagen suger! Jag kommer aldrig komma ner till den vikt jag vill ha. Denna historia slutar tyvärr sorgligt. Iaf för Sarah för hon blev till slut ensam och fet för hon klagade för mycket.
Ack och ve. Jag måste ta en promenad innan mitt huvud exploderar. Avdelning 27 nästa?
Adjö.
( Jag vill så gärna kämpa, men det är svårt när du inte gör annat än ser på. . .
Det vi har är unikt. Det vi har är speciellt. . . "För alltid" har du sagt . . . Glöm aldrig det )
Home and tired.
Har egentligen inte mycket att säga idag. Det är en seg dag med lite inplanerat. Ledig idag. Så jag gör mest ingenting. Men jag kom bara att tänka på en sak i morse. . . Jag klagar ju jämt på pappa & Annica om deras tjat om träning och nyttigheter. Men fan, så fort jag började se resultat så drog jag s jälv igång tjatet. Cissi måste ha skavsår i öronen vid det här laget. Jag har till och med tagit före-och-efter-bilder. Det är inte OK att klaga på andra när man sen agerar precis likadant.
Men det är väl bra att man är stolt över sig själv? Eller? För nog fan är det skillnad på före och efter :D Igår var jag ute 3 ggr på promenad, och avslutade kvällen med film-och-mys-kväll med Cissi och Fredrik :) Det är mycket trevligt.
Hrm, jag har fan inte tid med det här just nu. Kanske blir en till uppdatering ikväll. Men hör och häpna . . . CECILIA ska med mig ut och gå ! :D I am soo proud of my little sunshine. Mys pys i fittvädret. Japp japp.
Adjö så länge.
Vårkänslor.
Micke är på Ica, och jag sitter här helt sysslolös efter en mycket sysslofylld dag med mycket städ och plock.
Jag kom bara att tänka på hur mycket det känns som vår idag. Jag menar, det är 4,8+ ute och de fina strimlorna som brukar kunna tydas på sommarkvällarna syns väldigt oskarpt. Jag bara längtar tills vägarna börjar torka och gruset kommer fram och man kan enbart ha tröja på sig till jobbet. Ja, sommarn är fan den härligaste tiden på året. Vinternn blir så förbannat lång. Men å andra sidan kan man tänka såhär. Om vintern inte skulle vara så lång, skulle man då verkligen uppskatta sommarn lika högt som man gör idag? Äsch, de här sakerna kan man ändå inte förändra på något sätt, förutom att överkonsumera hårspray och likande prylar, vilket jag redan jobbar stenhårt på.
Mm, det kanske är lite förvånande för er läsare att jag inte är någon miljöaktivist? Men så är fallet. Jag köper aldrig papperspåsar, utan kör varje gång på hederligt plast. Jag röker, så alltså är jag skyldig till en hel del fimpsmuts i denna stad. Dessutom ett och annat cigarettpaket. Och när det kommer till mat så skulle det aldrig falla mig in att köpa ekologiskt eller lägga extra pengar på "frigående" höns. Och jag tänker inte ens börja vad gäller KRAV & Svanmärkt. Jävla lurendrejeri. Aja. irritationen har gått att kontrollera senaste tiden så jag lämnar ämnet.
Kollade på Clintans "Gran Torino" igårkväll och kan verkligen rekomendera den. Idag såg jag dock en annan film som satte lite mer spår efter sig än clintans. "The Wrestler". Sjukt bra, också drama med Mickey Rourke. Ooh vad bra den var. Men som sagt, det krävs en jävla skräll för att någon ska lyckas slå "Twilight"! :D
Uscha, nu ska jag laga Enchiladas och njuta av en stilla pensionärskväll med Michael <3 (JAG ÄR INTE PENSIONÄR PÖÖSY! BEGRIPS!?) :D :D :D Adjöken.
Åh underbara liv
Knepig rubrik? I KNOW! Men ni skulle också tycka att livet var underbart om ni hade varit med om 2 st helt magiska filmögonblick på typ en vecka, fått umgåtts enbart på gott med sambon, fått bidraget från socialen, och når framgångar på den hopplösa arbetsplatsen. Så jag är ledsen att göra er besvikna, för hela meningen med den här bloggen är att jag ska kunna släppa ut aggressioner och irritation som man inte bara kan släppa av på någon annan än allmänheten.
Jo, under helgen så tittade jag och Micke på Twilight som vi väntat på huuur länge som helst. Och just bara av den anledningen så var mina förväntningar rätt så låga innan vi såg den. Men oh my god vilken underbar film. Jag menar, dramadravvel är ju rätt uttjatat och sällan lyckas folk övertala en till att kärleken är äkta. Men den här gången blev jag mer övertygad än någonsin! Kan utan tvekad lägga den på 1:a plats vad gäller vampyr/drama filmer!
sen har vi dagens film som jag och Micke gick för att se på bio. Män som hatar kvinnor. Också väldigt överraskad av filmen. Speciellt eftersom det var en svensk film, och filmer som får mycket uppmärksamhet i pressen är ofta bara blaska. Men jag hatade och älskade filmen på samma gång. Anledningen till hatet har att göra med just mäns sätt att behandla människor. Men i övrigt så får filmen fyra fotöljer av fem möjliga. Twilight däremot kammade hem alla fem fotöljerna :)
Nog om film. På jobbet går det som sagt mycket bra. Jag har ju sedan start kört i produktionen på TMG och kartlaggt företagarna i Sverige. Men sedan en vecka tillbaka har jag fått komma ner till besöksbokarna och kört ett eget projekt. Det roligaste av allt är att det har gått så bra med besöken att projektet blev klart i förtid och projektledaren sa att jag har slagit rekord i besöksbokning för en nybörjare! Så nu håller jag verkligen tummarna för att jag får komma ner på en fast anställning hos dom. Annars lessnar jag nog rätt snart ur. Vi håller tummarna för att denna framgång håller i sig även i övriga livet. Micke kör ju jobbgarantin nu och tjänar en liten slant varje dag, vi fick bidraget från socialen så att vi ska klara den här månaden innan jag börjar tjäna vettigt mycket pengar. Hmm... Ja, det känns som om allting går mot förbättring. Förvisso kan jag inte radera ut situationen som Syster Sanna har skapat. Det blir lite halvsvårt, men ett felsteg för henne och det blir bängen direkt! :D Haha. . . Men tänk er. Nästan 20,000kr har hon skulsatt mig med. På typ 2 sekunder.
Jaja, nu börjar jag känna mig trött i fingersarna. Men jag ska skärpa mig, det blir ju rätt mycket uppehåll på skrivandet när irritationen börjar att avta :) Untill we meet again. . . :P Adjöken.
