Det väljer iaf jag. Idag var min intervju på Scorett, och den gick över förväntan SKITBRA! :) Men jag får inte svar föränn i morgon, så jag tänker inte sitta uppe hela kvällen idag och spekulera i om jag får anställningen eller ej. Men jag tror att jag har en god chans iaf! Och är det så att jag får det här jobbet så betyder det förvisso att jag måste tacka nej till 2 st andra jobb. Men So Be It! För det här är en chans som sällan kommer, och den kommer garanterat inte hända mig fler gånger, eftersom det  enbart var på ren tur jag kunde söka det här jobbet. Jaja, men som sagt. Jag ska inte lägga ner mer tankar i det här nu.

Igår var min goda vän Cecilia på besök. Vi träffades efter jag slutat på Yves Rocher, och efter att hon slutat på Hälsocentralen. Vi tod en kaffe och åkte hem hit igen för att flumma oss och laga mat till Micke. Jag hade muchos skoj, men jag glömde dock mitt nagellack i hennes väska. Äscha, Vi kan ta det sen. Hrm, som ni kanske har märkt så har ja inte varit så aktiv i mitt bloggskrivande på senare tid. Detta började ske efter fastan. Fråga mig inte varför? Men det kan ju bero på att jag springer på intervjuer var och varannan dag och att det inte blir mycket "skriv-tid" till övers. Men jag ska försöka skärpa mig. Det är bara så svårt när man enbart försöker hålla fokus på att hitta ett jobb. Någonting som jag däremot kan ta upp är detta med bidrag i Sverige.

Jag menar om man befinner sig i min och Mickes situation, så har man inget annat val än att vända sig till Socialen. Är inte det lite konstigt? Men å andra sidan så hade jag kunnat gå med i A-Kassan i tid. Men vafan, inte lätt att tänka på allt eller. Men tänk Micke då. . . Han har ju inte jobbat i ett halvår. Så oavsett om han hade varit medlem i 10 år så hade han iaf inte fått ut någon ersättning i dagsläget? DETTA måste förändras tycker jag. Jag menar, visst att de inte har råd att sitta och betala ut ersättningar och bidrag till varenda jävel som vill ha det. Men däremot kan man ju undersöka lite nogrannare i fallen. Som exempelvis Mickes fall. Följa upp alla hans jobbsök, se över utgifterna m.m och på så sätt se om han kan överleva utan A-Kassa. Men det är ju värdelöst att ta studenten 08, och sen kommer ekonomikris osv. LÄTT att hitta jobb. Särskillt för Micke som är utbildad inom industrin. Jippey!

Nä, jag är rätt less på Sveriges sätt att hantera och sköta saker. En gammal pundare som Magnus Törnblom får leva på Socialbidrag från 18 års ålder tills fortfarande. . . Och han är nog runt 30 nu. Inga konstigheter. Inga krav?
Men som i mitt och Mickes fall så behöver vi hjälp 1 eller 2 månader. Får vi hjälp? Kanske, kanske inte. Nä, vi kanske gjorde bäst i att lägga våra sista pengar på några gram heroin, bryta kontakten med våra föräldrar och börja skära oss i armarna. DÅ kanske Socialen kan vara lite tillmötesgående. . .

Förövrigt så läste jag i Moore att Sverige har skulder på över 1300 miljarder kronor. Rätt mycket tycker jag. Synd att man inte är norrman.

Adjöken.