Love, another word for friendship
Ja, det började en sommardag 2007. Jag satt helt enkelt hemma hos mamma och ville ha lite bekräftelse på att jag fortfarande var söt. Så jag grubblade ett tag och kom på att enda lösning på att bli nöjd var att söka sig till någon jag inte känner. Så kom jag på att det fanns ju en riktigt fin grabb som jag brukade spana på de dagar vi var i Sveg och pluggade. Tjejerna i klassen kallade honom för "spiken" och fnittrade så fort han gick förbi. För han var ju såå snygg! Haha, jag satt mest i min tystnad och funderade på hur det skulle vara att få ta lite på honom ;) Såå jag körde den morderna varianten av att möta kärleken. Jag gick helt enkelt in på hans profil och sökte upp hans msn-adress och addade honom illa kvickt. Vi skrev lite blygsamt till varandra en period, sen gick det över till sms, och därefter kunde det bli ett och annat samtal. Men inte utan sprit i kroppen! :) Ja, det är den historien man får köra till eventuella barnbarn i framtiden. Men kan det bli bättre? Drömprinsen fanns där hela tiden, men inte förän jag åkt hem igen och lämnat chanserna med drömprinsen så kom han i mitt liv på riktigt. Vi hade en otroligt mysig sommar tillsammans, med fester, mys, och pendling till varandra. Jag fick träffa hans familj som består av mamma Bodil, pappa Johnny, syster Anna & hunden Eddy. Och jag ÄLSKAR den familjen. Kunde fanimej inte be om bättre svärföräldrar!
Ja, ni kanske funderar varför jag väljer att skriva om mitt livs kärlek idag istället för att kasta galla på världen. Förklaringen är så enkel att jag och Micke firade 1 1/2 år igår, och tyvärr så låg man på latsidan då så det blev inte mycket till skrivning. Så för tillfället tänker jag försöka släppa allt det störiga och dryga i livet och bara försöka fokusera på den goa och trevliga sidan av mitt liv. Som till 90 % består av Micke, Qila & livet i lägenheten. Jag erkänner! Jag är en toffell, men ingenting negativt med det så länge man håller det på en stabil nivå.
Well, anywhoo, Micke och jag var mest uppe i Ytterhogdal och yrade omkring. Jag sov hos en tjejkompis eftersom det var spänt och blygt hemma hos Micke och mina nyblivna svärföräldrar. Men vi sågs hela tiden och bara njöt. Jag jobbade ju typ ingenting den sommaren, utan bara tog tillvara på tiden med honom. När det blev höst igen flyttade jag in i en egen stor 2:a i Sätra. Micke kom ner i stort sett varje helg och hälsade på eftersom det var tight med pengar för mig. Även om vi enbart sågs på helgerna och att det varje gång var dags för honom att sätta sig på tåget igen så revs en bit loss ifrån mitt hjärta, så var det ändå värt det. För priset som jag fick för mitt tålamod var värt alltihopa. Under 1 års tid pendlade Micke och vid vissa tillfällen jag själv för att vi skulle få några dagar ihop. Men när det var dags för Vår så kändes det som om ljuset kom. Vi började prata om att flytta ihop och att han skulle flytta ner till Gävle efter sin egen student. Och nu sitter man här. I den enda lägenheten som får mig att känna mig hemma, och tillsammans med Min älskade Micke och våran gemensamma Huskatt. Jag trivs så enormt mycket att det känns fånigt att klaga på andra vardagliga saker. Fast så fungerar jag lite som person. . . Småsaker kan lätt bli stora problem. Men Micke ska ha stor credit för att ha stått ut med mig så pass länge.
Kärleken är en själ i två kroppar.
Du och jag ska hålla ihop för alltid!
Jag lämnar dig aldrig.
För alltid ! /Din Sarah
Ja, ni kanske funderar varför jag väljer att skriva om mitt livs kärlek idag istället för att kasta galla på världen. Förklaringen är så enkel att jag och Micke firade 1 1/2 år igår, och tyvärr så låg man på latsidan då så det blev inte mycket till skrivning. Så för tillfället tänker jag försöka släppa allt det störiga och dryga i livet och bara försöka fokusera på den goa och trevliga sidan av mitt liv. Som till 90 % består av Micke, Qila & livet i lägenheten. Jag erkänner! Jag är en toffell, men ingenting negativt med det så länge man håller det på en stabil nivå.
Well, anywhoo, Micke och jag var mest uppe i Ytterhogdal och yrade omkring. Jag sov hos en tjejkompis eftersom det var spänt och blygt hemma hos Micke och mina nyblivna svärföräldrar. Men vi sågs hela tiden och bara njöt. Jag jobbade ju typ ingenting den sommaren, utan bara tog tillvara på tiden med honom. När det blev höst igen flyttade jag in i en egen stor 2:a i Sätra. Micke kom ner i stort sett varje helg och hälsade på eftersom det var tight med pengar för mig. Även om vi enbart sågs på helgerna och att det varje gång var dags för honom att sätta sig på tåget igen så revs en bit loss ifrån mitt hjärta, så var det ändå värt det. För priset som jag fick för mitt tålamod var värt alltihopa. Under 1 års tid pendlade Micke och vid vissa tillfällen jag själv för att vi skulle få några dagar ihop. Men när det var dags för Vår så kändes det som om ljuset kom. Vi började prata om att flytta ihop och att han skulle flytta ner till Gävle efter sin egen student. Och nu sitter man här. I den enda lägenheten som får mig att känna mig hemma, och tillsammans med Min älskade Micke och våran gemensamma Huskatt. Jag trivs så enormt mycket att det känns fånigt att klaga på andra vardagliga saker. Fast så fungerar jag lite som person. . . Småsaker kan lätt bli stora problem. Men Micke ska ha stor credit för att ha stått ut med mig så pass länge.
Kärleken är en själ i två kroppar.
Du och jag ska hålla ihop för alltid!
Jag lämnar dig aldrig.
För alltid ! /Din Sarah
KOMMENTARER
Trackback