Bloggbråks Invite :O, Ohmygod.

Det är förargligt att klockan är lite, för hade jag haft orken och energin hade jag kunnat skriva non stop i minst 2 timmar. Jag har nämligen fått ett invite till ett bloggbråk. Sådana här chanser kan man ju inte bara låta passera. Eller hur?

Meeen som sagt. Man kan ju inte låta det dåliga i livet gå före det braa. Näe, jag prioriterar nog att gå till jobbet i 4 timmar, komma hem och äta mat med Michael, städa upp lite, göra mig klar, fara till Hofors och försöka radera ut de senaste typ 5-6 åren eller nått. För det var ju tydligen helt onödigt. 

Men, Stay Tune För Sarah vs Cecilia. Vet ej NÄR orken kommer till detta. Men det här inlägget känns som en bra start iaf :D 
Aa, nu återgår jag till mitt trevliga liv. 
Sooo Looong! 


<3<3<3<3 Tack för igår Micke <3<3<3<3

Life.

Ja vad kan man säga. Sen jag skrev sist så har mycket hänt. Vi fick en ny dator av Mannens snälla föräldrar, vi har planer för besök till sista april, mamma och hennes gubbe ska komma hit nästa helg och rå om varandra, i morgon firar jag och Micke 1 år som förlovade så då ska vi fira <3, jag började på nytt jobb förra veckan där jag stormtrivs både med folket och arbetsuppgifterna . . . Ja, det var väl egentligen allt. 

I dag har det varit kvavt och jävligt, men det ska inte klagas när värmen äntligen är på gång. Jag försökte tappert att tagga folk till sista april. Men då j*pnuttinutt* :D Ska bli skönt att bara kunna vara han och jag på en helt annan nivå än det är i vanliga vardagen då det mesta gås på rutin. Nu är det iaf klappat och klart för Yran i sommar. Ska bli skönt med en liten minisemester. Sen när jag har sparat ihop lite pengar och Micke har börjat tjäna egna pengar ska ska vi ta en tripp till Tallin och gå på Spa och supa och rejält redlösa :D Men en sak i taget. 

Egentligen så förstår jag inte varför jag skriver så glatt när jag nyss fick ett samtal om att fittorna på Gavle Business Center inte har betalat laglig skatt åt mig på över 1 år. Rejält trevligt må jag säga. Jag fick också information om att "chefen" på Gavle Business har suttit inne för bedrägeri och därav är anledningen till att hans "sambo" får stå som VD i företaget. Snacka om att Micke Savlid borde döpa om sig till Micke RÄV Savlid. Arsel. Jaja, i övrigt så känner jag rätt mycket irritation till att bara ge och ge hela tiden men aldrig få någon som helst uppskattning eller för den delen uppmärksamhet. Men så är väl livet. Vissa människor stannar med en i vått och torrt medan andra tycker att man enbart ska engagera sig när personen i fråga har "relationsproblem" eller "kontaktstörningar". Jag har varit på väg att lessna ur ett tag nu, men har fortsatt att kämpa av olika anledningar. Verkligen bitit ihop i vissa disskutioner där man tyckt på ett helt annat sätt osv. . . Men nu har jag fan gett upp. DU ÄR BORTOM BOTNING. Den enkla förklaringen jag har gett mig själv är bara att personen är kroniskt egoistisk. Men detta är ju en egen uppfattning. Så antingen har jag fel eller så är alla andra för trångsynta för att se det. 

Vänskap för mig är att offra sig, att visa att man bryr sig och verkligen engagera sig om vännen behöver stöd eller bara umgänge. Vissa gånger har det inte burit hela vägen för mig heller. Men det är knappast oavgjort i den här ronden. Usch, det är dumt att säga kanske, men man väljer sina vänner. Och för tillfället känner jag enbart tillit till 1 person, och det är Micke. För oavsett hur mycket vi bråkar så handlar det alltid om att ge och ta i vårat förhållande. Om han är dum så gör han alltid rätt för sig på en gång. Som igår tex, när jag kom hem så stod disken orörd, det var skit i varenda jävla hörn och jag bara kände att jag ville sjunka genom jorden och döpa om mig till Muchmad eller nått. Så jag sa ifrån, vi hade en liten dispyt. Och idag kom jag hem till ren diskbänk, bäddad säng, rengjord kattlåda och färdiggjort Kaffe. Kan man göra annat än att älska honom? Nä, föresten jag måste ändra min syn på vänskap. Det som egentligen betyder något är när livet är surt och man kan bli uppryckt och glad av att umgås eller vara nära vännerna. 

Aja, whatever. Jag har nått ett rikligt jävla dead end och antar att jag på egen hand kommer behöva kräla mig upp ur ormgropen. Men som det känns nu så stannar jag nog kvar och krälar med ormsen ;P 

Have to go, mannen kom nyss hem med svett i alla hörn och kanter. 
På återseende! :)

Kirrat New Computer!

Ja, tur är det väl att mannen är bortskämd för hu skulle man annars ha överlevt datakrisen?
Meen, han var upp till hogdal i fredags och köpte ny dator i lördags. Hemma igen i lagom tid till mys på lördagkvällen.
Oh, jag blev så nöjd med datorn och tacksam att Micke kunde ta sig hem mitt under helgen. Men det kostade också 320:- pga mina kontaktstörningar :)

Jag vet att jag är dålig på att blogga, men jag ska försöka skärpa mig. Men sist när jag försökte ta mig in i ett skrivstim så dog datorn för mig, så den här gången var det faktiskt inte mitt fel! :P
Idag började jag på nytt jobb. JB TM Partner. Hittills fungerar allting bra. Jag gör mina intervjuer utan sura miner, men är fortfarande hoppfull om sommarjobb på Ica. För vad ska jag annars göra i sommar?

Både jag och Micke är ju sugna på att åka till Östersund i slutet på Juli för att besöka Yran. Men har man inget jobb har man heller inga pengar, så jag får försöka hitta något innan semestern. Men gah vad skönt det skulle vara att inte jobba ett piss i sommar! Bara skita fullständigt i Yves och bojkotta ringjobben tills i Augusti åtminstånde.

Jaja, nu ska jag ta en rök och ett toabesök innan det är dags att ringa igen.
Adjöken.

Broken Computer.

Nu är man hemma hos Moder, och tänkte då bara passa på att informera om att min kära dator gick ifrån oss i måndags :/ Såå, nu när jag har tid och lust till att skriva blogg så går datorn och dör på mig.

Ja, Micke är i Ytterhogdal för veckan, och jag sitter hemma hos mamma och ugglar.
Har dragit i mig 2 snapsar och 1 cider eftersom det är påsk. Vi får se hur länge humöret orkar hålla upp mot min bot på 20,000 :-

Vi får se hur det blir, om man kanske införskaffar sig en ny dator under veckan eller ej, who knows?
Adjöken.


Ho Ho Ho !

Ja, jag vet att jag är lat på att skriva blogg. Men det blir inte mycket tid över när man är hemma 17, och ska träna kl 19 och är hemma igen 20:30 kanske. . . Gah, all day is gone. Men idag är jag hemma och vilar efter 4 dagars intensiv träning. Men det känns skönt att vara i farten igen, och verkligen GÖRA någonting! :D

Precis som min Buddy Cecilia så finns det fan inte mycket att klaga på i dagsläget. Jag har ett stabilt jobb (Till och från), jag har ett underbart hem som skiner i vårvädret, jag har trevliga arbetskamrater, roliga träningspass, goda vänner och framför allt min ledstjärna i livet, . . . Mikael Hjort ! Min sambo, mitt hjärta, mitt liv!

Jaja, joll joll joll :P Men vad ska man prata om när allt är bra. . . . ? Eller föresten, jag kan klaga på två saker idag. Det första är all denna träningsvärk som på något märkligt sätt har gått över i växtvärk, och det andra är dessa jävla vädergudar som lurar en till att det är vår. Dom ger en 19 grader i solen, och sen dagen efter så snöar det igen.
JAG BÖRJAR BLI RÄTT LESS PÅ DET HÄR LANDET! DENNA SÅ KALLADE MILJÖKATASTROF FÅR GÄRNA URARTA NUUU, SÅ DET BLIR LITE SOOOL. (Översvämningar gillas i jämförelse med snööö)

Äsch . . . Om 2 veckor hämtar vi Arthur! <3 Våran nya kissemirre! :)
Örk int skriv mer. Adjöken


RSS 2.0